Allmän båttur kommande tisdag!

På tisdag, den 22 maj är det allmän båttur om vädret tillåter. Vi lägger ut klockan 18:00 och väntar den här gången inte på någon. Ta med tillagad korv, pilsner att bjuda skepparna på samt egen dryck.

Om du vill komma, skriv en kommentar!

Nu är det fullt! Välkomna ombord alla anmälda!

Lite techie-crap II

Jag uppdaterade snipan.com till WordPress 2.2.

Vipps så hade alla å’n, ä’n, och ö’n förvandlats till ett myller av kyrilliska, portugisiska och grekiska bokstäver. Det börjar bli några artiklar vid det här laget men jag fixade till alla artiklar på framsidan åtminstone. Så att inte Joche skull hinna se ;).

Härefter sökte jag SQL-hjälp (tack Google och Toffe) och körde följande SQL-rader i phpmyadmin för alla artiklar och kommentarer och repeterade för alla svenska tecken, stora som små.

UPDATE
snipartiklar
SET
artikelinnehall = REPLACE (artikelinnehall, ’ä’, ’ä’)

Nu känner jag mig som en kod-kung :).

Soppatorsk och klagomål från grannarna

Onsdagsturen

Jag tänkte bara kolla till båten efter jobbet och vips så hade jag hissat flaggan, satt på soppakranen och dragit iväg mot Riddarholmen och vidare till Gerdas för att plocka upp lite båtåkningssugna vänner.

Årets första Kungsholmen runt skulle jag tro!

Bastubåt på glidPå vägen till Kungsholmsrutten puttrade Bastubåten (inte Bastuflotten) omkring med en hoper blåställsklädda män rännandes och hojtandes.

Efter att ha varit ute i drygt två timmar så var det så äntligen dags för lite sedvanlig Snipandramatik. Motorn hade gått som en klocka och batterilampan hade inte tänts en enda gång. Men så dog motorn. Helt tvärt.

Som tur är börjar man ju få lite rutin på det här med felsökning så det första jag gjorde var faktiskt att kolla soppan. Snustorrt. I med soppan från reservdunken (nu är båda tomma), så startade hon med ett kick.

Sista svängen! Hökarängen!Det kändes ändå som det var dags att uppsöka land och mat och till Snipanturer hör ett besök på Trattoria. Mmmmm. Pizza.

Mitt i middagen stannade en långfärdsbuss utanför. Ur den ramlar en hel hög med ski-bums med zinkpasta på näsor och läppar och allt.

GitarrhjältarKvällen avslutades med att grannarna ringde på och sa att deras barn inte kunde sova. Jag skruvade ner volymen på Guitar Hero lite grann. Okej då. Kanske till hälften då. Hepp. Plötsligt behövde vi inte skrika till varandra 🙂

Lite techie-crap

Vi har bytt host och pixlar på bloggen. Eller vi o vi, Tomas har fixat! Uppdatera era RSS flöden, fast det har ni redan gjort om ni läser det här…

Batteriladdningstur

I eftermiddags föreslog Joche att jag skulle ta Snipan på en liten tur för att ladda batterierna.

Lotta solar och colarEn härlig tur Långholmen medsols vidare in i Pålsundskanalen med fina sidan mot Heleneborgs båtklubbs servicebrygga. Där stod Pelle och frågade hur det gick med skarndäck. Jag svarade att vi jobbade på det.

Strax därefter puttrade vi, på 900 varv, växeln i dragläge, ikapp en segelbåt som paddlades fram i kanalen. Lotta skötte bogseringen med säker hand medan jag gasade och styrde, minst lika säkert. Paddlarna mottog tacksamt draghjälp de två- trehundra metrarna det visade sig att de skulle.

Långholmen medsolsHärefter puttrade vi hemåt, lade till, stängde av soppakranen, satte batterimojjen på 2.

På väg från bryggan till tunnelbanan kände jag att det inte bara var Snipans batterier som laddats.

Snipan får storhetsvansinne

Till haaaaaaavs!Det var två glada och stolta snedseglare som kastade loss från Sättra varv mot sommarhamnen på Reimersholme. Glada för att motorn gick som en klocka, på minsta alla fyra cylindrar och för att hon kändes tät. Stolta för att vi fixat allting själv utan annan (!) experthjälp än våra kloka huvuden och överväldigande ingenjörsmannaskap!

Vi puttrade på som aldrig förr men efter ett tag kändes det som vår nyrenoverade motor gick lite ojämnt. Det rök och pös om motorn och ur avgasröret bolmade det tjock vit rök.

Snipan ville egentligen vara en ångbåt och ha en skorsten. Trodde vi.

Att det rök om motorn kunde bero på att vi spillt lite olja på den under rengöringen av backslaget. En kort diskussion om vad skillnaden mellan svart, blå och vit rök ur avgasröret betyder avbröts av ett öronbedövande POPP.

Stäng av motorn hördes Joche säga och jag var inte sen att lyda.

Det slutade förvisso att bolma ur avgasröret men motorn pös och osade fortfarande. Ur flaskan med fin-vatten fyllde jag en kapsyl som jag tömde över motorblocket. Frrrrrrässssss lät det. Vi fick en känla av att vi hade ett värmeproblem. Eller snarare problem med kylningen som Joche så finnurligt klurade ut.

Flong nya tändkablar. Original!Vi satte på oss ingenjörsmössorna och letade efter problemet. Vattenkyld motor behöver vatten för att kylas. Hade vi ettat och målat över vattenintaget? Det trodde ingen av oss. En röd spak som satt på kylvattenslangen stod i ett läge som, när man jämförde med hur bränslekranens läge förhöll sig till bränsleslangen, kändes, ja, eventuellt inte rätt.

Vi vred om den röda spaken och startade motorn. Det pös och rök i tre sekunder innan vi stängde av motorn igen.

Ur avgasröret kom ett pysande,susande, småmullrande ljud varpå Joche frågade (förmodligen retoriskt, vad vet jag?) om det brann i motorn. Efter en stunds resonerande så gjorde jag en kvalificerade gissning (med alla fingrar och tår i kors) att det nog var kylvattnet som förångats på väg genom motorn och att det var det som lät.

I andra tankarVi provade att starta motorn igen och höll andan och de numera krampande fingrarna i kors. Brrrummm, muller, ptptptptptpt (förra året lät det puttputtputt). Tjoho! Vi hade återigen fixat problemet alldeles själva.

Och snipan får ingen skorsten.

Nollsjutrettio sharp ställde vi upp för iläggning

Vi fick halvåttatiden – jag antar att vi missat att muta någon för även för mig, så morgonpigg jag blivit är uppställning i förskingringen redan 07:30 en lördagsmorgon aningens obskyrt. För dagen börjar inte då utan innan dess skall man svidat om i blåställ, åkt till Förrådet för att hämta massa grejer och även täckt av båten från presenningen. Nåväl, halvåtta stod vi där med en fullpackad bil och en naken båt.

MOT SJÖN!
Hårt arbeteDet är en skön samling män som likt en skolklass på utflykt stod och väntade på order från isättningsansvarig, vi kallar honom Kapten för enkelhetens skull. Det är två ekipage som sjösätter båtar samtidigt och det är en jävla massa båtar så det är ett skapligt tempo hela tiden. Alla är vi lite villrådiga men ganska snart kommer alfahannementaliteten fram, det är mycket rop och kommandogivningen hit och dit.

MOT SKOGEN!
För vidare transport till vattnetSjösättningen gick väldigt bra och hon flöt exakt som vi planerat och grundat för. Jag måste nog i all blygsamhet hävda att vi börjar bli riktigt bra på att fixa botten nu. I år skall vi också lära oss hur man tar hand om trä. Maskineriet börjar vi också behärska näst intill fullo.

STÖTTA! STÖTTA! STÖTTA!
Vi lät henne ligga i hamn under första dygnet så trät fick svälla upp ordentligt, nästa år tror jag dock inte vi behöver göra det utan kan nog åka till sommarhamn direkt. Inför den här säsongen har vi satsat mycket på tändningssystemet, vi har köpt helt nya tändkablar, original från Forsman marin. Till detta har vi lagt mycket tid på att spruta WD40, problemlösaren i fördelarlocket, i alla tändhattar och i den kontakten som sitter i i tändkabeln och som trycks ner i fördelarlocket. Motorn startade inte efter detta så vi köpte också en snygg svart tändspole. Fast motorn startade ändå inte.

Nya tändkablar på platsÄR BOCKEN FRI?
Jag började såklart spruta WD40-problemlösaren överallt eftersom det var den sprayflaska som fanns tillhands men, nej motorn startade inte ändå. Då plockades manualen fram och vi läste oss till den smått klassiska tändordningen 1-2-4-3, (vi hade trott det var 1-3-4-2). Så med den motorvanes självklara hand bytte vi snabbt två av tändkablarna. Men, nej motorn startade inte. Ett nytt projekt sattes igång, alla gummiplupparna som fuktskyddar tändkablarna i alla ändra togs bort och kontakter torkades rent från ED40-Problemlösaren. Det tar en halvtimme, minst. Kontakterna sattes tillbaka men, eller jo. Motorn startade!!!

STOLTA SOM FAN KORKADE VI UPP EN FLARRA BOLLY!

En hård dag på varvet

Vi tog i alla fall fram verktygenIdag skulle vi ordna med båten. Vi kom fram vid 10:30, solen sken och en skön doft av vad-det-nu-är-som-luktar- så-gott-på-ett-båtvarv-på-våren spred sig för vinden. På avstånd hörde vi det vackra ljudet av slipmaskiner och lite närmare sjöng en polertrissa vårens välkomnande.

Det är mycket jobb med en träbåtI båten hittade vi en hel hög med öl från höstens bravader så vi gjorde som alla sanna båtägare borde gjort; tog ner presenningen och drack pilsner i solen. Vi femtiden åkte vi hem med ett rymligt samvete som vi fyllt med livskvalitet.

Den sista färden

Glada gossarTiteln syftar såklart på filmen från 1972. Nu har vi dock en färd kvar att göra, den till varvet där båten skall ligga. Men ändå tror jag dagens båttur var den sista i rent rekreationssyfte.Egentligen skulle vi använt hela dagen till att tömma ur båten på alla saker, städa och göra fint men eftersom vi måste leva upp till ryktet som livsnjutare och ickelutheraner använde vi en stor del av tidsutrymmet till en tur med båten. Kungsholmen runt, den gamla klassikern, var dock inte möjlig eftersom någon bestämt sig för att åka racerbåt i Riddarfjärden. Så det fick bli Essingen runt istället. Helt okej det med.

De pilsnerburkar som överlevt sommaren fick vi pliktskyldigast förtära i samband med en av säsongens absolut glassigaste bryggseglingar.

I övrigt visade det sig att lösöret ombord (filtar, dynor, verktyg) tog två bilar i anspråk när det skulle transporteras till nyhyrt förrådsutrymme.


Gas i förskitaren

Min systers blivande man skulle svensexas i lördags. Efter adrenalintstint skrotbilsrally på morgonen, vad passar bättre än att slappna av på en träbåt som inte gör mer än ett par knop.
Magnus fick som uppgift att få igång motorn (det var antingen det eller spela ihop till en öl på stan).
Valet verkade inte vara svårt.
I med nyladdat batteri och vrida om tändningsnyckeln. Fjö fjö fjö host fjö fjö fjö – lät hon när vi försökte.
Spraya startgas. Samma.
Många frågor om en massa delar på motorn haglade över kaptenen. Med de var ute i ogjort väder.
Till slut lossades tändstiften som såg ut som det doppats i något kletigt för att sedan rullas i svart sot.
Borsta borsta. Skruva fast igen.
Nytt startförsök.
Vroom! 🙂
Kungsholmen medurs i strålande väder. Plättankring utanför Karlbergs slott där det serverades guldgul paj med bacon och potatissallad med senap, kapris och pepparrot (fast utan pepparrot).
På vägen hem gjorde vi ett strandhugg på Street där vi serverades kall dryck.
Kalaset fortsatte till på småtimmarna i form av kräftskiva hemma hos Magnus bror Daniel.
Idag är jag lite trött.

« Föregående sidaNästa sida »