april, 2007

Snipan får storhetsvansinne

Till haaaaaaavs!Det var två glada och stolta snedseglare som kastade loss från Sättra varv mot sommarhamnen på Reimersholme. Glada för att motorn gick som en klocka, på minsta alla fyra cylindrar och för att hon kändes tät. Stolta för att vi fixat allting själv utan annan (!) experthjälp än våra kloka huvuden och överväldigande ingenjörsmannaskap!

Vi puttrade på som aldrig förr men efter ett tag kändes det som vår nyrenoverade motor gick lite ojämnt. Det rök och pös om motorn och ur avgasröret bolmade det tjock vit rök.

Snipan ville egentligen vara en ångbåt och ha en skorsten. Trodde vi.

Att det rök om motorn kunde bero på att vi spillt lite olja på den under rengöringen av backslaget. En kort diskussion om vad skillnaden mellan svart, blå och vit rök ur avgasröret betyder avbröts av ett öronbedövande POPP.

Stäng av motorn hördes Joche säga och jag var inte sen att lyda.

Det slutade förvisso att bolma ur avgasröret men motorn pös och osade fortfarande. Ur flaskan med fin-vatten fyllde jag en kapsyl som jag tömde över motorblocket. Frrrrrrässssss lät det. Vi fick en känla av att vi hade ett värmeproblem. Eller snarare problem med kylningen som Joche så finnurligt klurade ut.

Flong nya tändkablar. Original!Vi satte på oss ingenjörsmössorna och letade efter problemet. Vattenkyld motor behöver vatten för att kylas. Hade vi ettat och målat över vattenintaget? Det trodde ingen av oss. En röd spak som satt på kylvattenslangen stod i ett läge som, när man jämförde med hur bränslekranens läge förhöll sig till bränsleslangen, kändes, ja, eventuellt inte rätt.

Vi vred om den röda spaken och startade motorn. Det pös och rök i tre sekunder innan vi stängde av motorn igen.

Ur avgasröret kom ett pysande,susande, småmullrande ljud varpå Joche frågade (förmodligen retoriskt, vad vet jag?) om det brann i motorn. Efter en stunds resonerande så gjorde jag en kvalificerade gissning (med alla fingrar och tår i kors) att det nog var kylvattnet som förångats på väg genom motorn och att det var det som lät.

I andra tankarVi provade att starta motorn igen och höll andan och de numera krampande fingrarna i kors. Brrrummm, muller, ptptptptptpt (förra året lät det puttputtputt). Tjoho! Vi hade återigen fixat problemet alldeles själva.

Och snipan får ingen skorsten.

Nollsjutrettio sharp ställde vi upp för iläggning

Vi fick halvåttatiden – jag antar att vi missat att muta någon för även för mig, så morgonpigg jag blivit är uppställning i förskingringen redan 07:30 en lördagsmorgon aningens obskyrt. För dagen börjar inte då utan innan dess skall man svidat om i blåställ, åkt till Förrådet för att hämta massa grejer och även täckt av båten från presenningen. Nåväl, halvåtta stod vi där med en fullpackad bil och en naken båt.

MOT SJÖN!
Hårt arbeteDet är en skön samling män som likt en skolklass på utflykt stod och väntade på order från isättningsansvarig, vi kallar honom Kapten för enkelhetens skull. Det är två ekipage som sjösätter båtar samtidigt och det är en jävla massa båtar så det är ett skapligt tempo hela tiden. Alla är vi lite villrådiga men ganska snart kommer alfahannementaliteten fram, det är mycket rop och kommandogivningen hit och dit.

MOT SKOGEN!
För vidare transport till vattnetSjösättningen gick väldigt bra och hon flöt exakt som vi planerat och grundat för. Jag måste nog i all blygsamhet hävda att vi börjar bli riktigt bra på att fixa botten nu. I år skall vi också lära oss hur man tar hand om trä. Maskineriet börjar vi också behärska näst intill fullo.

STÖTTA! STÖTTA! STÖTTA!
Vi lät henne ligga i hamn under första dygnet så trät fick svälla upp ordentligt, nästa år tror jag dock inte vi behöver göra det utan kan nog åka till sommarhamn direkt. Inför den här säsongen har vi satsat mycket på tändningssystemet, vi har köpt helt nya tändkablar, original från Forsman marin. Till detta har vi lagt mycket tid på att spruta WD40, problemlösaren i fördelarlocket, i alla tändhattar och i den kontakten som sitter i i tändkabeln och som trycks ner i fördelarlocket. Motorn startade inte efter detta så vi köpte också en snygg svart tändspole. Fast motorn startade ändå inte.

Nya tändkablar på platsÄR BOCKEN FRI?
Jag började såklart spruta WD40-problemlösaren överallt eftersom det var den sprayflaska som fanns tillhands men, nej motorn startade inte ändå. Då plockades manualen fram och vi läste oss till den smått klassiska tändordningen 1-2-4-3, (vi hade trott det var 1-3-4-2). Så med den motorvanes självklara hand bytte vi snabbt två av tändkablarna. Men, nej motorn startade inte. Ett nytt projekt sattes igång, alla gummiplupparna som fuktskyddar tändkablarna i alla ändra togs bort och kontakter torkades rent från ED40-Problemlösaren. Det tar en halvtimme, minst. Kontakterna sattes tillbaka men, eller jo. Motorn startade!!!

STOLTA SOM FAN KORKADE VI UPP EN FLARRA BOLLY!

En hård dag på varvet

Vi tog i alla fall fram verktygenIdag skulle vi ordna med båten. Vi kom fram vid 10:30, solen sken och en skön doft av vad-det-nu-är-som-luktar- så-gott-på-ett-båtvarv-på-våren spred sig för vinden. På avstånd hörde vi det vackra ljudet av slipmaskiner och lite närmare sjöng en polertrissa vårens välkomnande.

Det är mycket jobb med en träbåtI båten hittade vi en hel hög med öl från höstens bravader så vi gjorde som alla sanna båtägare borde gjort; tog ner presenningen och drack pilsner i solen. Vi femtiden åkte vi hem med ett rymligt samvete som vi fyllt med livskvalitet.